Äldrecentra i Kavanur – rapport från Eta Forshamn

FoV Sweden har varit med och startat två stycken äldrecentra i samarbete med RUHSA (Rural Unit for Health and Social Affairs). På dessa serveras lunch och det erbjuds daglig verksamhet och möjlighet till social samvaro. Läs gärna mer om dessa under fliken Projekt och Äldrevård. Nedan följer en rapport från Eta Forshamns besök vid äldrecentrat i Kavanur.

Jag var och besökte det senaste centrat som vi öppnat för ett par veckor sedan, i byn Kavanur. Alla som är där kan berätta om tragiska omständigheter som fört dem hit. De lyste upp då jag tog bilder av dem och bad att de skulle berätta om sina liv. De visste inte hur de skulle visa sin tacksamhet för frukten som jag hade med mig. De får ett ordentligt middagsmål, men budgeten tillåter ingen frukt. Här följer tre korta skildringar av deltagare vid äldrecentret.

Här ser du Sakuntala som blev änka med tre små barn redan vid 30 års ålder. Hon arbetade som daglönearbetare under alla år men hade inte råd att låta barnen gå i skolan mer än fem år. Barnen har klarat sig bra, är gifta och har egna hem. Men nu när hon är gammal så anklagar de henne för att hon inte hjälpt dem till en högre utbildning. De har alla övergivit henne, och hon får tak över huvudet  i en enkel lerhydda med tak av palmblad hos vänner i byn. Hon är så tacksam för att hon kan få komma till äldrecentrat och få mat och gemenskap.

Detta är Karpagam-Mary. Som 9-åring blev hon bortgift med en man som var 50 år gammal och redan var gift. Hon fick tre barn med honom och därefter lämnade han henne och barnen. Mary har arbetat större delen av sitt liv som tjänstekvinna hos en rik familj. De var kristna och därför fick hon tillägget Mary till sitt namn. De var snälla mot henne, och hjälpte hennes barn att få en utbildning. När de flyttade från Tamil Nadu till Nagpur tog de med sig både Karpagam-Mary och hennes barn. Likadant då de flyttade vidare till Delhi.  När de därefter skulle flytta till London och erbjöd henne och barnen att följa med så fick hon inte detta för släktingar – som f.ö. aldrig brytt sig om vare sig henne eller barnen. Hon fick svårt att klara sig på egen hand i Delhi och återvände till Sydindien. Men nu var det ingen som ville veta av henne, även hennes barn vände sig mot henne och hon har ingen kontakt med någon av dem. De borde ha kunnat försörja henne, men hon kommer istället till äldrecentrat varje dag för att få äta.

Detta är Rajaratnam som har arbetat som daglönearbetare vid byggarbetsplatser. En dag tappade en annan arbetare ett lass med tegelstenar på honom och han miste då synen på ena ögat. Det var aldrig tal om någon ersättning och han fick heller inte stanna kvar vid sitt arbete. Han har varit gift, men är nu änkeman och har inga barn. Rajaratnam har ingen bostad utan får sova i ett uthus med palmtak, som bekanta har. För honom är det som att han fått tillbaka sitt människovärde sedan han fått komma till gemenskapen i vårt center.

/Eta Forshamn