22017Dec
Besök till RUHSA 2016 – The Rural Unit for Health and Social Affairs

Besök till RUHSA 2016 – The Rural Unit for Health and Social Affairs

Det tar ca 45 minuters bilresa från Vellore att ta sig till Rural Unit for Health and Social Affairs (RUHSA) – där föreningen har fler olika projekt. Första biten rullar bilen sakta i den myllrande trafiken i Vellore. Sedan glesnar det något. Motorcyklar, bussar, träkärror med varor, människor och djur alla delar vägen med bilarna och tyngre transporter. Utanför Vellore kommer byarna i en tät följd med åkrar emellan. Den svåra cyklonen i Chennaitrakten i december 2015 drabbade också trakterna kring Vellore. Bananträd bröts av de kraftiga vindarna. På odlingar ligger nu bananträden nedvikta, bruna och torkade.

Helt plötsligt i en by slingrar sig en lång kö. Det är till byns bankkontor. Sedelreformen som nyligen genomfördes över en natt frustrerar många. Det saknas fortfarande sedlar och vardagen blir svårhanterlig i ett land där livet bygger på kontanter. I Vellore finns det gott om bankomater – men flertalet är nu tomma. Finns det sedlar är uttaget begränsat till 2 500 rupier (ca 400 kr) och en vakt står och sköter alla uttag.

På RUHSA får vi först titta på den nya sjukhusbyggnaden som invigdes tidigare i år och är till för befolkningen här i jordbruksområdet K.V. Kuppam block. Nu finns plats för väntrum i en öppen sval innergård, fräscha undersökningsrum och vårdplatser. Tidigare fick patienterna vänta på grusplan eller i skuggan av ett träd och vårdlokalerna var små och slitna där många patienter trängdes i samma rum.

Färden bär vidare till Panamadangi där föreningen stödjer två projekt.

Skoltoaletter – ett pilotprojekt och mönsteranläggning

Föreningen har bekostat byggnationen av vattentoaletter på den kommunala skolan i Panamadangi.  Skolan styrs av det lokala byrådet som aktivt stöttar projektet. Syftet är att i undervisningen lära eleverna vikten av att sköta sin personliga hygien, att använda toalett istället för att utföra sina behov utomhus och att hålla rent omkring sig. Målet är att få eleverna att bli ambassadörer för toalettanvändning och renlighet. Traditionellt har fälten används som avträdesplats vilket inneburit ökade risker både för infektioner och för våld mot flickor och kvinnor. Användningen av toaletterna är schemalagt och klasserna turas om att använda dem. Kvinnor från ortens kvinnokooperativ övervakar och se till att toaletterna hålls fräscha.

För flickorna finns två toaletter i separata utrymmen. Pojkarna har dels tre pissoarer och ett enskilt utrymme med en toalett enligt indisk modell. Alla är vattenburna och det ser mycket rent och fräscht ut.

En lärare vittnar om att eleverna under skoltid numera bara använder de här toaletterna och att de är mycket nöjda. Föräldraföreningen vid skolan är också engagerade och stöttar projektet. Information om pilotprojektet sprids nu till andra områden och tanken är att influera till policybeslut om att alla skolor ska ha motsvarande toaletter.

Föreningen kommer att göra återbesök för att följa pilotprojektets utveckling. Läs gärna mer om problemet med toalettanvändning i Indien i bl.a. detta tidigare inlägg på denna blogg http://www.friendsofvellore.se/uncategorized/toilet-pride-school-project/ men även i denna intressanta artikel från National Geographic https://www.nationalgeographic.com/magazine/2017/08/toilet-defecate-outdoors-stunting-sanitation/.

Äldrecentret i Panamadangi  

I snart fyra år har föreningen finanserat driften av ett äldrecenter i Panamadangi. Centret svarar för aktiviteter fem dagar i veckan för de 20 fattigaste i byn. På centret får de näringsrik mat – för vissa det enda lagade målet för dagen. Varje dag har man olika typer av gemensamma aktiviter. Sång, dans, fysisk träning och högläsning är några exempel. Tidigare delade centret lokaler med byns daghem men barnen har nu fått ett eget hus intill.

De äldre vittnar om att de mår mycket bättre sedan centret öppnade, även om kropparna värker efter många år av hårt fysiskt arbete. 15 av dem har varit med från starten 2013. De känner sig numera inte så ensamma och upplever att deras allmänna livssituation är något mindre pressande när de har andra de kan dela sina bekymmer med men också kan få direkt hjälp.

De flesta har anhöriga men som inte har möjlighet eller vilja att hjälpa dem. Kanske har de flyttat någon annanstans för jobb, kanske räcker inte pengarna till en till familjemedlem som inte kan bidra ekonomiskt. Arbetstillfällena i byn är få och osäkra.

Jag har under tre år intervjuat några av de äldre för att få en inblick i deras liv. Två av dem är nu döda.

Mari som hade lepra och som levt i utanförskap fick under sina sista år i livet känna av en gemensak som äldrecentret gav. Det medförde också att hans anhöriga kom att se på honom på ett nytt sätt.

Powen fick efter sin mans död sälja deras hus för att kunna betala makens sjukvårdskostnader. Hon fick sedan bo i ett pumphus som ägdes av hennes f.d. arbetsgivare. Powen dog av hjärtinfarkt för ett år sedan.

De tre som jag på nytt kunnat träffa för en tredje gång är följande:

Kannama – en tunn lite gråhårig kvinna som för fyra år sedan vaknade och var blind. Hennes kropp är krökt och numera är hon väldigt trött och ligger ofta och vilar utanför dörren till centret. Grannbarnen hjälper henne till centret och hon försöker klara livet så gott det går om man är blind och bor ensam i en hydda. ”Om inte centret fanns skulle jag inte ha levt idag” har hon sagt.

Lahsami – har bott i byn hela sitt liv, som de flesta på centret. För 10 år sedan bröt hon sitt lårben men hade inte råd att få skadan behandlad. Hon visar hur benet är deformerat. Hon lever i en hydda intill sin svärdotter och barnbarn. Livet är svårt och hon ses som en belastning av övriga familjen. Centret är min räddning, säger hon! Stora delar av hennes pension går att till att betala barnbarnets diabetesmedicin.

Irusan – är den tredje och han får en egen rubrik nedan.

Specialdonation till ett projekt för drabbad av monsunregnet 2015

Irusan har i hela sitt liv levt i en hydda byggd av torkade palmblad. När jag träffade honom förra året var han djupt nedstämd och ledsen. Monsunregnet i december 2015 hade förstört hans bostad och han var hemlös. Med stöd av FoV Sverige har han nu fått en ny bostad och vi möter en enormt glad, tacksam och harmonisk person. Han är så stolt över det nya huset. Han hälsar och tackar alla som bidrog till detta och sjunger en lång indisk tacksång.

Äldrecentret i Kavanur

Äldrecentret i byn Kavanur öppnade med stöd av FoV Sverige för lite drygt två år sedan. 17 av de äldre har deltagit sedan starten och tre är nya. De två äldrecentren som vi stödjer har samma upplägg men i Kavanur får jag en känsla av att det är en mer sammansvetsad grupp. De för samtalet tillsammans och bollar mina frågor mellan sig. Det vi pratar om är hur de mår och vad de gör när inte centret här öppet.

Jag undrar om de följer nyheterna. Flertalet hänger med i vad som händer i delstaten Tamil Nadu – via teve eller tidning. Någon kan läsa men flertalet inte. Nio av dem har aldrig gått i skola. Diabetes är utbrett i gruppen. De får hjälp med läkarkontakter, bl.a. för syn och hörselproblem. Deras privata boende varierar, en har ett provisoriskt boende, några bor i traditionell lövhydda och några i bostäder som ägs av kommunen. Ingen av dem väljer att gå på centrets toalett. De är vana att använda fälten och tycker att det är svårt med något annat. De klagar dock på att utrymmet för att sköta sina naturbehov har krympt sedan marken intill byn använts för att bygga fler bostäder och odlingar. Vi pratar om vad de har arbetat med. Flertalet har varit dagsavlönade jordbruksarbetare. En kvinna berättar att när hon var ung arbetade hon som kokerska med en lön på 1 rupie per dag.

De gör många saker tillsammans. På morgonen tränar de alltid efter ett program och går sedan en promenad tillsammans runt i byn. De har väckt andra bybors intresse för att röra på sig.

Det är en härlig stämning i det lilla centret och alla säger att de är så glada att det finns för dem.

Amning

RUHSA bedriver ett aktivt arbete för amning. De erbjuder dagligen en introduktionskurs i amning för blivande eller nyblivna föräldrar. Verksamheten har nyligen bytt lokaler och ligger nu intill BB-avdelningen.

Jag fick delta i introduktionskursen och även fast den hölls på tamil var det lätt att följa informationen genom barnmorskans gester och de planscher som visades. På dagens kurs deltog fem mammor och två anhöriga. FoV Sverige stödjer den här verksamheten och det är mycket intressant att se hur den fungerar.

Arbetsterapi

Inom RUHSA finns en enhet för arbetsterapi som arbetar med särskilt utsatta grupper: äldre, funktionsnedsatta, psykiskt sjuka och alkohol- samt drogberoende. En viktig arbetsuppgift är att aktivera de äldre på äldrecentren som saknar socialt stöd och att aktivera funktionsnedsatta genom bl.a. arbetsträning. Med detta hoppas man kunna ge dem ett större ekonomiskt oberoende genom arbetsinkomster. Även detta är en verksamhet som FoV Sverige stöder.

/Annalena Hanell

Det var allt om RUHSA för denna gång. I nästa inlägg får vi läsa mer från Annalenas reserapport och då är det Jawadhi Hills vi besöker!


Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.