CHAD-modellen

CHAD (Community Health and Development) är Indiens största samhällsmedicinska klinik, med ca 150 anställda samt ett stort antal studenter av olika slag som gör praktik där. Man bedriver verksamhet i två landsbygdsdistrikt: Kanyambadi och KV Kuppam (där RUHSA (Rural Unit for Health and Social Affairs) har utvecklats som en subenhet till CHAD), med ca 120 000 invånare vardera. Man har här utvecklat en internationellt uppmärksammad modell för primär- och sekundärsjukvård. CHAD-modellen går i korthet ut på att blivande läkare, sjuksköterskor och andra vårdprofessioner inom ramen för sin grund- och vidareutbildning praktiserar inom den bysjukvård som byggts upp av CHAD. Denna i sin tur bygger på ett nätverk av lokalt rekryterade hälsovårdsarbetare, ofta de traditionella barnmorskorna, som getts en grundutbildning i kost, hygien och barn- och mödrahälsovård. I samarbete med dessa hälsovårdsarbetare besöks alla byar regelbundet av distriktssköterskor och en mobil läkarmottagning. De patienter som behöver sjukhusvård hänvisas till CHAD:s sjukhus – ett enkelt bysjukhus med 80 vårdplatser. Till denna grundstruktur har man sedan kunnat koppla en rad socialmedicinska insatser som hälsofrämjande arbete, vuxenutbildning och arbetskooperativ m.m.

Till grundstrukturen hör också ett välutvecklat informationssystem. Alla hälsovårdsarbetare, som ansvarar för ca 200 hushåll var, rapporterar in alla uppgifter av betydelse om sina patienter till ett centralt register. Här finns uppgifter om antal födda, avlidna, sjukdomar, skador, mottagna vaccinationer, hälsoinformation, bostadsförhållanden, utbildning och försörjning. Till registret läggs sedan uppgifter från barnmorskor, distriktssköterskor, socialarbetare och läkare.

Den modell för utbildning i primär- och sekundärhälsovård som vuxit fram inom CHAD har nu vunnit bred acceptans runt om i hela Indien – och även i en rad andra länder. Problemet har hittills varit att denna acceptans mest har varit teoretisk. På få ställen, om något, har man lyckats implementera modellen i praktiken. Undantagen har varit de fall där läkare utbildade i Vellore kan sprida modellen till andra institutioner runt om i Indien. Huvudsakligen rör det sig då om kristna privata stiftelsedrivna sjukhus. Huvudproblemet när denna modell ska spridas till andra områden är oviljan från i första hand läkare att bege sig ut på landsbygden för att undervisa och handleda sina studenter. Detta är dock ett oavvisligt krav för att modellen ska fungera. Primär hälsovård – liksom all sjukvård – går inte att lära ut teoretiskt, den kräver praktisk handledning av en erfaren kollega. Hittills har CHAD-modellen alltså begränsats till ett område med ca 200 000 invånare utanför Vellore vilket i sig inte är en dålig prestation. Hälsoläget i Kanyambadi block, det område som CHAD täcker, är således bland det bästa i Indien av jämförbara distrikt. Modellens potential är dock betydligt större. På sikt kommer dessa principer säkert att slå igenom även om det kommer att ta tid.